Begreppet Glykemiskt Index, GI, myntades av den kanadensiska professorn David Jenkins redan 1981. GI är från början vetenskapliga mätdata avsedda för diabetiker och är alltså inte en bantningsmetod utan snarare ett verktyg för att lära sig att äta rätt. GI kan förklaras som ett mått på hur snabbt eller långsamt ett livsmedel höjer blodsockret. Ju lägre GI-värde, desto lägre och jämnare blodsockerhalt, vilket i sin tur innebär en längre mättnadskänsla. Genom detta känner man inte hunger på samma sätt, har mindre sug efter godsaker och går ner i vikt genom att äta mindre. En jämn blodsockernivå gör dessutom att kroppen förbränner fett bättre och dessutom är risken betydligt mindre för att kroppen ska börja lagra överskottsenergi som fett.
Egentligen finns det inte en GI-metod utan flera. Vissa förespråkar precis som Atkins ett mycket lågt kolhydratintag, medan andra rekommenderar en större mängd kolhydrater. Det centrala är dock att kolhydraterna ska ha lågt glykemiskt index, att kosten ska innehålla en hög andel protein och att fettet skall vara omättat. En GI-frukost kan bestå av fullkornsbröd, magert pålägg, naturell yoghurt med fiberflingor, nötter och frukt. Exempel på lunch kan vara fisk med fullkornsris, grönsaker och dressing med olja och vinäger.
Det finns inga bevis för att en kost med lågt GI gör att man går ner i vikt. Anledningen till att man går ner är troligen att man tänker mer på vad och när man äter än man gjorde innan man påbörjade dieten. Många upplever att de känner sig mer mätta på en kost med lågt GI, men i de undersökningar som gjorts på mättnadskänsla har resultaten varierat. Forskning har däremot visat att personer med diabetes, förhöjda sockervärden och höga blodfettsvärden får bättre blodsocker- och blodfettsvärden med en kost baserad på lågt glykemiskt index.